fredag, november 30, 2012

Ett leende

Sonen är vaken. Lite groggy och trött, men vaken. Det är två kompisar här och de har fnissat lite. Han ler!

Dagen har tillbringats i ett väntrum. Sonens kompisar har kommit och gått, tio st har varit här. Fint att se hur mycket de bryr sig om honom. Och bra att de fick se honom ligga där, att de kanske börjar tänka lite. De är inte odödliga. Han kunde ha dött inatt om vi inte hade kommit till sjukhus. Återstår bara att få honom att förstå det.

Men nu ska jag sova. Efter 38 timmar känner jag mig rätt slut.

Just när man inte trodde det kunde bli värre

Då vaknar man kl ett av att sonen vrålar i sitt rum. När jag kommer in dit har han jätteont i huvudet och kastar med kroppen. Går inte att få kontakt med, talar osammanhängande och har spasmer i kroppen. Vi åker in till Maria ungdom, han somnar i bilen. Fast det är bara det att han inte sover, han är medvetslös. Maria kan inte behålla honom så vi hamnar på akuten och sen intensiven. De måste veta vad han har tagit, jag ringer runt alla hans kompisar, men ingen vet. Prover visar positivt på cannabis och subutex (subutex!), men läkarna säger att det måste vara nåt mer - annars blir man inte så här.

Om några timmar ska läkarna väcka honom. Vi sitter i kafeterian, två av hans kompisar har kommit. Han kommer att vakna, han kommer att bli bra.

Tänk om han inte varit hemma? Tänk om han inte hade vrålat? Jag kan inte ens tänka klart tanken om vad som hade kunnat hända då.

torsdag, november 29, 2012

Hur många tårar finns det?

Idag har gråtit hos polisen, gråtit hos soc och gråtit hos familjecoachen. Som en flod som aldrig tar slut.

Sonen sa zip, zero, nada hos polisen. Han är nånstans långt bortifrån oss. Det är inte min son som går runt i den där kroppen. Jag har inte sett honom le eller skratta på flera veckor. Jag har knappt sett honom äta på flera veckor. Nu har han även slutat gå till skolan. Det finns inte ens små, korta stunder där vi når fram.

Vi diskuterar på allvar ett jourhem för att bryta hans mönster. För att någon kanske ska kunna komma till tals med honom. Det kan ske ganska snart. Han kommer hata oss för det.

Nu ska jag gråta klart och sen titta på Gudfadern och för en liten stund låtsas som att allt det här inte finns.

Glammigt

Får glamma till den här födelse- och mötesdagen så gott det går!

Grattis honom då

Idag fyller min käre make år. Han får fira den dagen med
  1. polisförhör
  2. möte med soc
  3. möte med familjecoachen
Grattis honom då. Tur att man skratta åt eländet också. För det är så viktigt, att man kan skratta åt det som händer. Vi har fnissat mycket åt att sonen är så kass på kriminella saker. Han åker ju alltid fast, jäkla amatör. Eller som här. Inte roligt när man får det, men sen så dumt att det blir roligt.

En lunch tillsammans ska vi nog kunna klämma in i alla fall.

onsdag, november 28, 2012

Lyssna bara

Bara så bra låt!


Den där träningen

Inspirerad av Librarybeth och Fliselin gav jag mig ut och sprang idag. I regn, hagel, blåst (orkan, snöstorm, jordbävning - you name it). Det var inte långt, det gick inte fort och det var inte skönt, men jag gjorde det. Känns ju bra nu efteråt, såklart.

Jag vill gärna bli en löpare, försöker i omgångar. Det går sådär. Har som bäst lyckats springa fem kilometer utan att stanna. Har problem med håll. Jag fixar att springa om benen är lite sega eller om jag är allmänt trött, men håll gör ju så ont! Har inte lyckats klura ut om jag ska äta innan eller låta bli. Blir sne när jag får håll och måste gå en bit. Sjukt irriterande.

Jag har träningskort på Sats, går dit i perioder. Tycker om att köra konditionspass, försöker också gå på en del styrketräningspass ibland. I början av hösten var jag inne i ett stim, bokade mina pass och gick dit. Numera bokar jag passen, men avbokar dem också. För jag har inte orkat. Tänker att jag måste träna, det gör att jag orkar med livet bättre. Men det har inte gått, jag har varit för trött. Svårt att träna när huvudet dunkar av trötthet innan man ens kommit dit.

Så därför är jag extra glad att jag kom ut idag. Och jag tänker fortsätta boka mina pass. För en dag orkar jag gå dit igen.

tisdag, november 27, 2012

El gimnasio

Goes pepita och grön idag. Öppet hus på gymnasium. Första besöket av mååånga. Med två femtonåringar och tusen gymnasier (heter det så? låter konstigt?) att välja mellan blir det några besök. Nu och i januari. El eller bygg för sonen, natur för dottern.

Återstår att se om sonen behagar följa med idag. We are not in a friendly mood today.

Fågelbo

Köpte en smyckeshängare igår, på Indiska. Här kan jag hänga alla tunna armband, de stora får fortfarande ligga i en hög i en skål. Tror bestämt att jag blev nöjd. Fast jag gillar inte fåglar nå vidare, de har så otäcka ögon. Men de här ser hyfsat snälla ut.

Var har ni era smycken?


måndag, november 26, 2012

Movie



Igår var jag och döttrarna på bio. Vi såg Bitchkram. Den var bra, rekommenderas. Jag gillade att huvudpersonen var både jobbig/bitchig/otrevlig OCH snäll/god/rolig. För det är ju så vi är.

Dessutom är jag glad är tjejerna vill gå på bio med sin gamla mamma - även om det nog bidrar att det är jag som betalar... ;)

Döskallar

Idag får döskallarna hänga med på äldsta dotterns utvecklingssamtal.

Sömnen

Skulle väcka sonen kl sju imorse. När jag kommer in är han redan vaken. Händer aldrig. Han har alltså varit vaken hela natten. Det här med sömnen är ett enormt gissel för honom. Han har oerhört svårt att sova. Ofta blir han arg för att han inte somnar, vilket gör det ännu svårare att somna. Vi har fått olika sömntabletter från Bup, men de hjälper inte så bra. Nu har vi precis fått melatonin på licens, får se om det hjälper bättre. Ibland får han min mans sömntabletter. Sömnen är ju viktig för alla människor, men extra viktig för honom. Det händer ju såklart mer knas när han är trött. Jag tycker så synd om honom. Sen kan man ju diskutera hur bra det är att dricka energidryck kl tio på kvällen när man har svårt att sova... (suck)


Humor! Och allvar.

söndag, november 25, 2012

Äh va fan

Jag har tjuvstartat. Har hängt upp några stjärnor och ställt upp några stakar. En vecka för tidigt, jag vet. Men direkt efter nyår är jag asless på allt vad jul heter och sliter ner allting. Så jag fuskar lite på den här sidan nyår istället. Trots att jag vet att det finns de som vill skicka störningsjouren på en ;))

Utläst



Dåså. Nu har jag läst den där Knausgård. Jag har kämpat mig igenom den. Läst och läst och läst utan att komma nån vart. Många utsvävningar så jag tappade tråden. Meningarna var låånga. Vissa partier var bra och fängslande. Men jag tycker inte att den var bra. Vad är det jag inte fattar?



lördag, november 24, 2012

FF

Toscabulle från Pressbyrån. De har de godaste bullarna. Fatet är min favorit, ett loppisfynd från nånstans.

Sen måste det bli lite ordning. Om det fortsätter så här kommer jag att bli både fet och fattig medan jag är hemma. FF liksom.

Viktigt

Åker iväg på dotterns fotboll. Har på mig det kanske viktigaste armbandet. Fint är det också.

fredag, november 23, 2012

Suckar lite

Ännu ett ålderstecken: fredagskvällarna får en mening, På spåret är tillbaka.

Lana del Rey

Hade Lana del Rey i lurarna på min promenad. Hon är grymmare än grymmast, bättre än bäst. Hennes skiva är fantastisk.Om ni inte har lyssnat på henne, så gör det. Av femton låtar är det en som är mindre bra. En. Hur ofta händer det, att en hel skiva är bra?

Radio är min favorit. Eller Dark Paradise.
Eller Summertime Sadness. Eller nån annan.
Lyssna bara.

Favoriter

Favorittröja från HM
Favoritbyxa från HM
Favoritskor från dr Martens

Golvet är ingen favorit.
Måste svabbas dessutom.

!!



Ett armband från Syster P är nu på väg hem till mig. Kan bli en dyr sjukskrivning det här...

Men nu ska jag äta lunch och sen ut och ta en promenad. Solen skiner ju! Och sonen har varit hemma inatt och är nu på gymnasiemässan! Det finns hopp om livet! Massa utropstecken!!

torsdag, november 22, 2012

På tiden

Jag handtvättade två koftor idag. Funderade på hur länge jag haft dem och om de nånsin är tvättade. Låt oss säga så här: mitt minne sökte sig några år tillbaka och vattnet var av oklar kulör.

#renlighetskommitten

Min dotter

Sonen har alltså en tvillingsyster. De är verkligen varandras motsatser. Både till utseende och sätt. Han är rödlätt och har bruna ögon, hon är blond och har blåa ögon. Han är galen, hon är lugn.

Jag hjälpte ju dottern med lite läxor igår. Det är sällan det behövs, hon sköter det mesta själv. Nu skulle de skriva cv och personligt brev. Hon hade gjort grunden själv och sen hjälptes vi åt. Och hon är så klok och så noggrann. Det måste bli bra, det måste bli rätt. Hon vill verkligen lära sig.

Dottern är en stark individ som går sin egen väg. Hon klär sig som hon vill, hon ser ut som hon vill med sidecut och uttöjda öron, hon tycker om tjejer. Hon skiljer sig från sina kompisar, men får ändå vara med. Hon är snäll, smart och modig. Hon spelar fotboll, hon brinner för fotboll och bytte ensam lag när hennes förra lag lades ner. Hon är en av de coolaste jag vet.

Hemma dårå

Har varit hos företagshälsan. Sjukskriven. Helt några veckor, sen femtio procent. Känns konstigt. Men det är nog bra. Antar jag.

Jag tog min väska och gick iväg en sväng.

In da school

Jag hjälper min son jättemycket med hans skolarbete. Om han har trettio sidor att läsa är det jag som läser dem, jag skriver ned stödmeningar och sedan läser jag upp dessa stödmeningar för honom. Ibland tänker jag att jag gör honom en väldig björntjänst, men för det mesta så vill jag bara att han ska klara skolan och få betyg. Och hittills har han betyg i alla ämnen utom två så man får väl anse att det kanske är värt det.

Av förklarliga skäl är det svårt att hjälpa någon med läxor när den personen inte är hemma. Istället fick jag tid att hjälpa sonens tvillingsyster med hennes skolarbete. Det här inlägget skulle egentligen handla om henne, men hon förtjänar ett helt eget inlägg.

Jag återkommer.

onsdag, november 21, 2012

Absurt

Känns helt absurt att vi plötsligt slänger oss med ordet lvu som om det var helt normalt.

- vi äter middag klockan sex
- kom ihåg att handla mjölk
- visst var filmen bra!
- förresten, var det idag ni skulle lvu:a min son?

Helt absurt.

Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, ofta förkortad LVU, reglerar tvångsomhändertagande av unga människor i Sverige under 18 år och i vissa fall av unga under 20. Grunderna för omhändertagande kan vara bristande hemförhållanden eller den unges egna vårdslösa beteende.

Dagens outfit

Galet snygg i tvättstugan. Känns som storlek 52. Eller kanske 53.

Sonens.. hm... ubåtar?...skidor?

Om ett möte

Om jag fattade det hela rätt är statusen följande:

soc ska prata med sonen
sonen måste skärpa sig
om sonen inte skärper sig blir det jourhem
om sonen gör nåt kriminellt blir det lvu

Jag förstår att de inte bara kan flytta ett barn hur som helst. Att det måste utredas. Att de måste hitta ett behandlingshem eller en familj. Att det tom kanske blir värre om han flyttas. Men som det ser ut nu ska vi bara sitta och vänta på att han gör värre grejer. Jag önskar att det kunde vara lite mer förebyggande.

Jag och min man har diskuterat lvu flera gånger tidigare. Han har länge velat att sonen ska flyttas, det har inte jag. Jag har tänkt att han behöver vara omringad av vår kärlek och vårt stöd för att klara sig genom vad det nu är han går igenom. Men de sista veckorna är det inte min son som är här. Det är någon annan. Det går överhuvudtaget inte att nå honom. Han är nollställd eller tycker att han kan sköta sig själv. En främling som ibland kommer in här och duschar och sover. Det skrämmer mig oerhört. Jag kan bara koppla det till droger. Förstår inte annars. Och om jag inte kan nå honom, hur ska jag då kunna hjälpa honom? Det sliter mitt hjärta i bitar men jag tror att han måste byta miljö för att ta sig ur det här.

Men just nu sitter vi bara och väntar.

Onsdag

Livar upp en onsdag med wienerbröd och lek med fotoappar. Ja just, jag tvättar också.

tisdag, november 20, 2012

Fiml

När min yngsta dotter var liten sa hon alltid fiml istället för film. Lite konstigt, för det är ju svårare att säga fiml än film. Men nu säger vi alla ofta fiml :)

I alla fall, för att distrahera tankarna och få dagen att gå har jag tittat på fiml idag.

                      

Cockpit var helt okej. Jonas Karlsson är ju alltid bra. Men jag blir lite stressad av filmer som ska vara roliga och när man vet att personen snart kommer att bli avslöjad. Jag måste titta bort ibland, tar upp mobilen och håller på. 

Ted hade jag hört skulle vara rolig. Den var okej som förströelse och björnen var söt, men jag satt mest och funderade på hur det kändes för Mark Wahlberg att göra en massa scener mot en björn som inte finns där på riktigt? Som när de slogs, slogs han i luften då? Måste vara konstigt.

Trotjänare


Det här är min trotjänare, min räddare i nöden, min life saviour.

Har du torra ögon? Ta Helosan.
Har du nåt sår som behöver smörjas? Ta Helosan.
Har du ont i magen? Ta Helosan.

Typ.

Sorgsen blues

Han kom inte hem inatt heller. Svarar inte på samtal eller sms, mobilen avstängd. Jag ringer och sms:ar hans kompisar. Ingen vet eller vill tala om var han är. Ännu en natt i halvdvala, ännu en dag med bultande huvud och en svidande oro.

Jag tror att han är hos en äldre kille, vissa kompisar har antytt att det finns en tjugoåring som har en lägenhet där de brukar hänga. Jag pratade med polisen och de känner till den här killen, de vet var han bor och att det brukar vara yngre killar där. De jobbar på det, typ. Men de vill inte åka dit och titta.

Pratade med soc, möte imorgon. Känns som en evighet tills imorgon, men jag förstår ju att det är snabbt jobbat av dem, att kunna klämma in ett möte redan imorgon. Vi är alltså prioriterade. Vilket innebär att det är allvar nu. Det har varit allvar hela tiden, men nu är det a l l v a r.

Det måste ju vara droger. Annars förstår jag inte varför han inte kommer hem. Vi har en bra relation trots allt som hänt. Eller kanske tack vare allt som hänt. Man svetsas samman genom svårigheter. Men droger. Min största fasa.

måndag, november 19, 2012

Mysterium

Varje dag har jag armband på mig. Känner mig naken utan dem. Men så fort jag kommer hem från jobbet måste de av. Och då menar jag av på en gång, direkt efter ytterkläderna. Har jag örhängen på mig börjar de klia när jag kliver innanför dörren. Ett mysterium. Eller bara lite hederliga tvångstankar ;)

Rock on

Äntligen måndag! Nu lämnar vi värsta skitveckan ever och hoppas den här blir bättre.

Sonen och jag har precis träffat syon för att prata gymnasium. Han har ju faktiskt betyg i de flesta ämnen, fantastiskt nog. Förstå vilken kapacitet han egentligen har, med tanke på hur lite han läser. Sen tog bästa läraren hand om honom för att återgången till skolan ska bli bra efter avstängningen. Vi får hoppas det blir bättre nu, att det lugnar ner sig. En dag i taget. Det ständiga mantrat.

söndag, november 18, 2012

I love TV

Jag gillar TV-serier. Ibland att kolla en gång i veckan när de går, ibland att bara nörda en hel dag eller helg. Här kommer en tio-i-topp på såna som går nu eller som har gått förut:

  1. Dexter
  2. Sons of anarchy
  3. Six feet under
  4. Nurse Jackie
  5. Weeds
  6. Homeland
  7. Rome
  8. Queer as folk
  9. Mitt så kallade liv
  10. Greys anatomy
Och på hedersplats: Familjen Macahan. Zeb, Luke. Och Vargtass! Åh vad jag älskade den serien! Minns att jag låg i min säng och grät när den var slut.

Inte helt nöjd med ordningen, den kan nog stuvas om lite, men får vara bra för tillfället.

Vilka serier gillar ni?

Sons of anarchy



Nördar Sons of anarchy. Jag är helt såld på den serien. Den är helt galen och mycket våld, men jag gillar den. Skönt att slippa tänka, bara glo. Och Jax, Jackie boy, är snygg.

lördag, november 17, 2012

Blått är flott

Känner mig helt klart mer hemma i blåa naglar än röda. Har alltid skämts över mina fingrar men övar bort det genom att lägga ut en bild på dom. Undrar varför man håller på och skäms över saker och ting hela tiden? Det är dumt.


Och sonen blev inte galen. Han var rätt normal, så det var nog inte färdigblandat det där vi hittade. Nu är han ute igen och vi får väl se när han behagar komma hem. Det är som att prata med en tegelsten.

Det här var inte plan A

När jag startade den här bloggen var ju tanken att den skulle kunna bli en ventil i mitt stökiga vardagsliv. Men tanken var ju inte att det bara skulle handla om sonen. Men de sista två veckorna har allting eskalerat, så här har det inte varit förut. Så det kommer att bli mycket om honom. Men ni som läser, ni läser ju bara om ni vill.

Han kom hem sju imorse, när han somnat letade vi igenom hans rum och hittade en stor påse med kryddor, med all sannolikhet drogen spice. Vi är en helt vanlig familj, jag kan inget om droger, men en tennisbolls storlek med gräs är nog mycket. Och googlar man spice blir man ju aningen nervös. För första gången börjar jag tänka att vi kanske måste skicka bort honom, att han måste byta miljö.

Men just nu sitter jag bara och väntar på att han ska vakna. Han kommer att bli galen när han ser att vi har tagit påsen. Galen.

fredag, november 16, 2012

Så att säga

Intelligent konversation på wordfeud.

Läraren

Det finns lärare och så finns det lärare. Förra året fick sonen en ny klassföreståndare, igen, och där var hon. Hon som ser honom och tycker om honom. Som försvarar honom mot många andra lärare. Lärare som fortfarande tror att det handlar om uppfostran. Som inte har en susning om hur de ska ta de här barnen. Som skäller och därmed gör så att dessa barn går i spinn ännu mer. Men hon, hon är fantastisk. Hon ger sonen beröm och hon sms:ar honom och hon letar reda på honom och hon låter honom sitta i hennes klassrum när han inte orkar annat, hon ger honom en fristad där det serveras te och kex. Hon bryr sig

Jag skulle vilja ge henne all världens blommor.
   

Leo på fötterna

Både Librarybeth och mis(s)match körde leoskor igår. Så idag ville, måste jag också. Mina är från dr Martens and I adore them. Armbanden är Lite kalabalik och från en marknad i Spanien.

torsdag, november 15, 2012

We´ll meet again

Möten hela dagen på jobbet, sen möte på Minimaria och efter det möte med en kvinna som kommer hem till oss, en slags familjebehandlare. Imorgon bitti möte på skolan och på eftermiddagen möte på företagshälsovården, dit jag äntligen tagit mig i kragen och ringt.

Sen tycker jag mötena får ta helg. Fast det är klart, ett fikamöte kanske man kan boka in med någon :)

Bananas

Går helt bananas och sätter armbandet utanpå tröjan idag. Livin on the edge.

Die Schuhe

Men alltså, dessa skor. Så fina, så coola, så roliga och, som grädden på moset, så sköna.

Såg dem på en tjej på instagram, frågade henne vilket märke det var, beställde och fick hem. Älska sociala medier och internet!

Fly London, btw.

onsdag, november 14, 2012

På handleden

Inspirerad av liten blev det randig tröja och nitarmband idag. Grön kjol och det röda lacket är fortfarande kvar. Nåt är på gång, indeed, nåt är på gång i min nagellacksvärld.

Ett stort hjärta

Igår kom sonen hem på kvällen. Hans äldre syster frågade om de skulle se på film tillsammans. De poppade popcorn, tog in hans täcke till hennes säng och bäddade ner sig hos henne. Den andra systern kom också. Han sov kvar där över natten.

Den äldre systern hade tidigare på kvällen uttryckt hur fruktansvärt arg hon är på sin bror. Han är skyldig henne pengar och säger dumma saker till henne. Men när han kommer hem så frågar hon om de ska se på film tillsammans. Hon är glad och skojar med honom. Hon mår inte så bra själv, men skjuter alla sina känslor åt sidan och tar hand om honom, för att han behöver det. Inget bråk, inget tjat om pengarna, bara film och popcorn.

Hon är bara sjutton år, men hon är en fin människa och har ett stort hjärta.

tisdag, november 13, 2012

adhd

Att leva med en tonåring som har adhd är svårt. Det ser såklart olika ut i olika familjer, men det här är min verklighet.

Gränser. Alla gränser flyttas, det jag förut inte kunde tänka mig är nu accepterat. Jag blev helt galen första gången jag märkte att han hade rökt. Nu är jag glad om han bara röker cigaretter och inget annat.

Humörsvängningar. Jag vet aldrig hur dagen ska bli, hans humör styr. Humöret kan pendla kraftigt under dagen. En solskenskille kan gå in i sitt rum för att komma ut en stund senare alldeles svart i ögonen. Och jag blir så oerhört påverkad av hans humör. Ett sms utan smiley ger mig oro.

Syskonen. Hans systrar tycker inte om att ta hem kompisar "näe, man vet aldrig vad som händer, om polisen kommer". Och jag kan inte säga att det inte ska hända. Polisen har varit hos oss tre gånger. Självklart påverkar allt stök dem även på annat sätt. Deras bror gör saker de inte kan förstå, alla bråk hemma, allt fokus på en person.

Sömnen. Eftersom han smiter ut ibland ligger jag på åga. Att vakna av att höra dörrlåsets klickande och gå upp och se att han är på väg ut klockan tolv på natten mitt i veckan. Få honom att stanna inne, höra hans gormande, sitta och vakta dörren i två timmar tills han somnar. Försöka hitta det positiva "han hade kunnat gå ut fast jag säger nej, nån slags respekt har han ändå för mig". Gå upp och jobba fyra timmar senare.

Telefonsamtal. Jag avskyr samtal från dolt nummer, de betyder alltid tråkigheter. Jag tycker överhuvudtaget inte om när telefonen ringer. Hjärtat flyger upp i halsgropen på en gång.

Skolan. Han går i nian och måste få betyg men han gör inte en läxa utan mig. Jag försöker sitta med honom varje dag. En bra dag kan vi sitta tjugo minuter, vanligare är tio minuter eller inte alls. Jag läser hans läxor, skriver ner stödmeningar och läser sen upp dessa för honom. Jag vet att jag gör för mycket, men jag vill så förtvivlat gärna att han ska få godkända betyg.

Väckning. Han måste väckas varje morgon för att överhuvudtaget gå till skolan. Frukost på sängen som sällan äts upp och tjat, tjat, tjat.

Misstankarna. Att hela tiden var misstänksam och fundera på vad som är sant och inte. Att tjuvlyssna, leta igenom rum, snoka. Att aldrig kunna lita på honom.

Möten. Dessa ständiga möten. Socialen, bup, polisen, Maria ungdom, skolan. De tar tid och energi. Vi föräldrar sitter i möten, han själv är ute nånstans. Vissa möten är bra, andra är bara meningslösa.

Och ovanstående var när det var "lugnt", när jag kände att vi ändå hade en relation nånstans. De senaste dagarna har allt eskalerat så jag vet inte var det ska sluta.

Lilla. u lottar ut!



Titta här, lilla. u lottar ut fina armband med hjärtan. Jag tänker tävla, gör det du också!

Varför kan jag inte länka?

Jag ska lägga till Cecilia Blankens blogg i min lista. När jag lägger in den blir det konsekvent en länk till Sanna Lundells gamla blogg. Jag fattar ingenting. Varför går det inte? Någon som vet hur jag ska göra?

Tack :)

Silver

Idag får lite silver pryda handleden. Blå klänning och det röda lacket är kvar. Tre timmars sömn blir man inte stöddig av men jag är på jobbet. Så stökigt som det är nu har det aldrig varit. Jag är orolig och ledsen.

måndag, november 12, 2012

Utläst



Ja, vad ska man säga? Tantsnusk deluxe, kanske. Eller kanske antifeminism. Eller trams. Jag vet inte riktigt. Säkert alla tre och mer därtill, jag är ingen större analytiker. Jag tycker den var tjatig och seg att läsa. Jag blev irriterad på både henne och honom. Och inte speciellt nyfiken på att ta reda på vad han varit med om, som har skadat honom. Nu har jag läst den och jag känner inte att jag behöver läsa de andra två. De får hänga (hö, hö) i lekrummet bäst de vill, den där Ana och den där Grey.

Fuck-fisken

Vi har matkasse som kommer varje måndag. I den ingår alltid en fiskrätt. Fisk är inte en rätt som får massorna att jubla i det här hemmet. Vare sig av smaken eller lukten. Man kan säga att fisk är impopulärt här. Man kan säga att fisk kan liknas vid, tja - antikrist eller nåt. Och det är min man (45 år) som är härföraren i korståget mot fisken.

När kassen kom sist plockar min man ur påsarna och när han ser fisken börjar han hojta "fuck, där är fisken, fuck, den stinker redan, den måste ut, snabbt, nu, jag hatar fisk." Han tar fiskpaketet och stormar ut, ska slänga det i soporna. En trappa ner möter han en granne som försynt undrar om han ska slänga mat. "Ja, det ska jag! Vill du ha den?" Det ville hon. Så fuck-fisken hamnade i ett bättre, mer välkomnande hem.

Jag kan tycka att det är något överdrivet detta. Något.

En ovälkommen gäst

Enkelt

Det behöver inte alltid vara så avancerat. Ibland är det enklaste fint nog. Typ som här.

söndag, november 11, 2012

Mums


Bild på Citronbavaroise med choklad- och lakritssås

Yummie yummie, nåt annat finns inte att säga om den här efterrätten. Vi gjorde bara såsen och hade vaniljglass och hallon till. Såg inte alls så här snyggt ut, men what the heck, det ska ändå ner i magen.

Galet gott var det.

Häpp

Jag fick håll och ont i halsen och det gick jäkligt långsamt och jag gick mycket. Men jag tog mig ut.

Jag vs resten av världen 1-0

lördag, november 10, 2012

Rött

Haft en väldigt soft dag. Varit iväg på dotterns fotboll, hängt över korsord, tvättat, läst lite. Orkar inte mer, sov dåligt inatt efter gårdagens tumult. Målade naglarna röda. Det är nåt med rött nagellack. Jättefint på andra, men så svårt för att ha det själv. Det liksom flyter ut på nåt vis. Eller också är det jag som har en fix idé (mest troligt). Förstår inte varför jag fortsätter måla på det när jag ändå tar bort det efter nån timme. Men man är inte alltid så rationell. Den här gången ska det stora beslutet om den röda färgens varande får mogna ända tills imorgon.

Mavalas Paris

Vad hände på vägen liksom

Jag löser korsord på lördagar. Eller rättare sagt, jag försöker lösa korsord på lördagar. Dricka kaffe, tända ljus och lösa korsord. Mysigt. Men också en tanke som envist håller sig kvar:

vafan, korsord... det är ju för gamlingar... sitta här och hänga... hur gick det till... vad hände på vägen liksom...

Snart lyssnar jag väl på melodikrysset också.

Och jag blir så sjukt sur när jag inte kan. 

Fotboll

Vi är en fotbollsfamilj. Två av barnen spelar. Maken tippar. Och förlorar. Varenda vecka. Hur orkar man fortsätta när man alltid har fel? Nån småvinst ibland, men oftast ihopknölade tipslappar. Anyway, jag tycker det är kul att kolla när barnen spelar och ser i princip varenda match. Jag är med på alla cuper, skjutsar jämt och i somras var vi till Gothia. Det är verkligen roligt och jag är glad att de vill ha mig med.

Men det har ju blivit en året-runt-sport. Och det är måttligt roligt att titta på fotboll utomhus i minusgrader. Killarna spelade i minus tio grader förra året. Och tjejlaget ska alltid vara med i serier och cuper inomhus. Fotboll inomhus är inte det minsta likt fotboll utomhus. Jo, bollen är rund. Men det är klart jag åker med. Typ precis just nu. Och alla lördagsmornar resten av året.

En fotbollsplan ska vara grön och utomhus.

fredag, november 09, 2012

Om en fredag

Rektorn ringer igen:

Avstängd en vecka
Hemundervisning
Måste ha möte om hur vi ska göra i fortsättningen

Plötsligt händer det

Vi pratade trisslotter på fikat idag. Om att ge bort lotter eller inte. Jag ger aldrig bort trisslotter, skulle inte klara av om den som fick lotten vann. Jag vet att jag skulle gräma mig i all evighet, så jag låter bli. Spelar ingen roll om jag ger lotten till mina barn eller mamma eller någon annan jag tycker om. Jag skulle gräma mig ändå. Inget drag jag är stolt över, men så är det.


Apropå barnen och lotter så fick de aldrig köpa lotter när de var små. Tänk er tre barn och en vinst. Å jösses, vilket liv. En gång var det en kompis till äldsta dottern som vann en sån där grön kanin på Liseberg. Gissa om vi fick ta lotter sen, tills även min dotter hade vunnit en. Hade blivit billigare att hyra Liseberg för en dag :/

Status quo

Fick inte upp sonen idag heller. Han har nog varit ute inatt, dörren var upplåst. Blir alltid så förvånad när jag inte har hört honom, men det är väl tröttheten som tar ut sin rätt.

Grönt är fortfarande skönt så jag öser på med mera. Det gör mig glad att titta på dom.

torsdag, november 08, 2012

Leo

Köpte ett par byxor igår. Vet inte om de ska behållas eller lämnas tillbaka. Jag ser lite tjock ut i dem. Å andra sidan är jag ju lite tjock. Men jag gillar mönstret och att de är mjuka och att de inte sitter åt och att leomönster är så fint. Får ägna kvällen åt att prova och fundera.

Bild från Lindex online shop

Dagens handled

Dagens handled är grön. Grönt är skönt och passar sjusärdeles bra ihop med vinrött.

onsdag, november 07, 2012

Onsdagar kl 21

Onsdagar kl 21 är en svår tid med ett stort, stort dilemma. VAD ska jag se på tv?

Hanna Hellquist är underbar. Läser hennes kolumner i DN, lyssnar på henne på radion. Hon är som en stor, härlig värmländsk cupcake.

Meredith Grey var hardcore när serien kom. Jag dyrkade de tre första säsongerna. Nu är det lite mer tomgång. Tittar mest för att, men måste ändå.

Carina Berg är Carina Berg och alltid Carina Berg. Så rolig och så cool. Snygg som attan är hon också. Speciellt när hon hade kort hår.



Carina Berg vinner idag.



Here we go again

Efter halva kursen ringer rektorn. Jag måste hämta min son, han är helt uppe i varv och förstör för andra. Men jag är ju på kurs och får inte tag på pappan. Jag ringer sonen och ber honom lämna skolan. Han är verkligen helt speedad och säger: "jag har inte tagit min medicin på två dagar, ingen ska fucka med min hjärna. Jag ska vara som när jag föddes". Det där är exakt hans kompis ord.

Tre dagar fick det vara lugnt den här gången.

Pensio

Nu ska jag gå iväg och lyssna på ett föredrag om pensioner. Känns hm... väldigt vuxet. Och rätt långt bort. Jag har i alla fall 23 år kvar. Som det ser ut just nu. Fast när det är dags för mitt pensionärsliv så har de väl flyttat gränsen till 80 eller nåt. Och utan ersättning, mohahaha...

Men va fan

Är det inte ungarna som håller en vaken så är det personen man är gift med. Att komma hem halv tre och hosta och snarka och veva med armarna i sömnen är inte okej.

Jag är sjukt trött idag.

Favoriterna

Mina favoriter, all time high. Färgen, stilen, passformen - everything. Kärlek.


Jag hade ett par dr Martens när jag var tjugo. Eller, jag hade två par. Av någon anledning som jag inte alls förstår har jag slängt dom. Fick väl nåt städryck. De var svarta, båda paren. Det ena paret var höga, säkert med fjorton hål. 

Nu har jag i alla fall fått ett barn av tre att förstå storheten. Yngsta dottern har köpt ett par svarta. Det ser bra ut.

tisdag, november 06, 2012

Shoo brää

Jag har varit superblockad från sonens facebook. Tills igår. Då la han till mig som vän plus att han la upp en bild på oss två tillsammans med rubriken "Älsklingsmamma".

Jag undrar ju i mitt stilla sinne vad som nu är på gång. Vad vill han liksom? När allt har varit knas så länge blir jag stressad även när positiva saker händer. Men jag blir glad också :)

Hoj

Jag älskar min cykel. Ville bara säga det.

På radion

Thomas Järvheden sjunger på radion:

"pappas pungkula hänger ut, fy fan så den ser ut"

"han har svettats sen igår, den satt fast i hans lår"

"det är värre än jag trott, i den har jag grott"

Jag tittar på radion och fnissar. Humor!

Nöjdhet

Det här med kläder är ju inte helt lätt. Jag kan gå hemifrån och känna mig rätt nöjd, men så händer nåt under dagen och jag är väldigt mycket mindre nöjd. Vet sällan vad det beror på. En känsla bara.

Idag känner jag mig mycket nöjd och hoppas känslan håller i sig hela dagen.

måndag, november 05, 2012

Gapa stort

Nu ska jag gå in i den här porten. Om en timme går jag ut igen, 5 000 kronor fattigare.

Dagens handled

Jag är en sucker för Lite kalabalik. Tycker de gör så väldigt fina armband.


Jeezuz

Inte kul att vara nybörjare på det här med att blogga. Försökte ändra i koden så att det alltid ska vara samma typsnitt. Gick inte bra. Nu tror jag att jag har fått ordning på utseendet igen.

Dessutom har jag nog förstått att det blir arial på bloggen även om det ser ut som times new roman i utkastet...

söndag, november 04, 2012

Skruvkorkarna

Jag tycker gräsligt illa om skruvkorkarna på mjölkförpackningarna. De sitter för hårt. När jag ska öppna en ny får jag använda tänderna. Och jag bara undrar hur pensionärerna gör? 

Och på filförpackningarna fastnar filen i och runt korken. Usch. 



Nu ser jag att den har gått ut också. Gah! 

Äppelkaka

Fikade på grön tallrik idag. Ett loppisfynd. Jag tycker jättemycket om den. Äppelkakan är en av de godaste, recept från Söta saker.

lördag, november 03, 2012

Dalarna

Åker iväg till Dalarna för att fira mamma. Hon fyller 80 år. 80 - det är rätt imponerande. Och coolt! Även dalahästar är coola.


Update: hehe, det är bara jag som har laddare med mig...