Ett mejl kan visst göra susen ibland. Sonen är välkommen tillbaka till behandlingshemmet. De hade haft ett personalmöte efter mejlet och kommit fram till det. Maken och jag vill att han åker tillbaka. Vi tänker att det är bättre att göra ett till försök där, istället för att komma till nåt nytt ställe som vi inte alls känner till och som han kanske också straffar ut sig ifrån. Alla är värda en andra chans, både sonen och behandlingshemmet. Men i såna fall måste vi ju diskutera vad som händer när han testar gränser igen...
Men sonen vill ju inte åka. Han tycker att sköter sig nu. Jag vet inte, men min definition av att sköta sig - den rymmer inte två fyllor, en hemkörning av polis, en polisanmälan om klotter, ett trasigt portfönster, en bucklig dörr och ev ett skadeståndskrav på 20 000 kronor. Inom loppet av några dagar. Sonen menar att han inte röker längre och att det var det behandlingshemmet handlade om.
Det är fortfarande en svår fråga, jag önskar så att någon med erfarenhet av detta kunde säga något om vad vi ska göra för att det ska bli bättre. Men jag tänker på det som en kompis sa, att om sonen är en risk för sig själv eller för någon annan, då måste han nog iväg nånstans. Och så är det ju, han är faktiskt en risk, i alla fall när han är onykter. Det kan gå riktigt illa om allt detta bara ska fortsätta.
Fy fasiken vad livet är jobbigt ibland.