torsdag, juli 31, 2014

Baloo

Idag leker jag Baloo och tar en båttur med maken. Mot skärgården!

onsdag, juli 30, 2014

Märkligt

Äldsta dottern var ute med kompisar här på kvällen och kommer hem och säger att hon har sett sonen, igen. Han var mitt i centrum med sina kompisar. Hon hälsade och gick sen vidare. Det blir ju en extremt märklig situation när hon vet att han är efterlyst och inte kommer hem och ändå står han där som om inget har hänt. Hela den här situationen är så himla konstig, jag förstår ingenting.

Ungefär så


En fruktansvärd tanke

I förmiddags fick jag en tanke i huvudet som bara vägrade försvinna. Jag var i sonens rum och la in tvätt och såg hans tre små gosedjur som står i fönstret. En nalle som han har haft sen han var liten och två små djur till, en tiger och ett lejon. Jag kom helt plötsligt på att han hade hållit i dem när han var hemma härom dagen. Tittat på dem och hållit i dem. Och att han hade sett så ledsen ut under hela besöket. Och frågat efter sina systrar, det brukar han inte göra. Sen var tanken bara där: att han kommit hem för att säga hejdå, att han kanske skulle skada sig själv. En fruktansvärd tanke. Jag har aldrig riktigt trott att han är suicidal, men han har antytt att den där sjukhusvistelsen kanske inte var en olyckshändelse. Och har man fått en sån tanke i huvudet är den svår att få bort. Fruktansvärt.

Jag skrev till honom på kik och frågade. Jag såg på nyheterna härom dagen att självmorden bland ungdomar har ökat, att man ska fråga om man är orolig, att frågan i sig kan göra så att de inte fullföljer. Nu är det ju en sak att fråga ansikte mot ansikte mot att skriva till någon i mobilen, men jag var tvungen, bättre än inget, kunde inte släppa tanken.

Det tog fem timmar innan han svarade. Fem långa timmar. Vi var hemma och tvättade, cyklade iväg och åt libanesisk mat på en restaurang i närheten, fikade på balkongen, försökte läsa i min bok, somnade till slut på sängen av ren utmattning. När jag vaknade hade han svarat. Han svarade nej och skickade ett rött hjärta.

Tanken ligger fortfarande där och gnager, men jag har slappnat av lite. Den här situationen är verkligen inte bra, den sliter som fan, jag är så trött. Trött i kroppen och trött i huvudet. Jag hoppas Norrland ligger nära i tiden.

Min (dolda?) talang

Bild lånad från little.u
En talang jag har är att tröstshoppa. Är rätt bra Kickar äs på det, om jag får säga det själv. Har precis dragit iväg en beställning på det här fina halsbandet från little.u. Sött som socker.

Lycka

Döttrarna jobbar sista veckan nu och jag och maken har också en vecka ledigt kvar. Jag hör när äldsta dottern säger till maken: då kan vi fyra hänga nästa vecka.

Att dessa fina, roliga, underbara tjejer vill hänga med oss gamlingar gör mig så obeskrivligt glad.

tisdag, juli 29, 2014

Snällt



Världens snällaste dotter hade köpt hem min favvoglass idag, bara sådär. 
Den passade ypperligt att inmundigas i den gula stolen.

Konstateranden

Tittar på Allsång på Skansen och konstaterar följande:

*Weeping Willows känns ända in i själen
*Panetoz gör en glad
*Ola Salo och Conchita Wurst är verkligen lika, kommer att tänka på den här bilden

Blå lagunen

Vi åkte till Husbygropen idag, även kallat för Blå lagunen. Det ligger ute på Ekerö och är ett gammalt stenbrott som har fyllts med blågrönt vatten. Jättefint. Vi hängde där hela dagen, jag och maken och en kompis. Det var hett på land, skönt i vattnet och jäkligt mycket folk. Om någon ska åka dit, kom ihåg att ta med matsäck, finns ingen försäljning där. Dock kom det en husvagn senare på dagen, full med glass och läsk - måste vara bästa affärsidén. Jag somnade en stund såklart.

Efter en meter blir det tvärdjupt, därför står alla längs strandkanten
Dagens fotogeniska mugg

Eld upphör

Det är lättare att andas idag, jag känner mig lite gladare. Jag har fått träffa sonen, jag vet att han mår förhållandevis bra, jag behöver inte ha panik över vad han håller på med. Det kändes lite som ett "eld upphör" igår, två motparter som träffas under fredliga omständigheter och sen återgår till sina krig. Jag ska ringa soc och berätta nu, så får väl de göra det de kan, dvs inte mycket. Sen ska jag åka och bada med min man, jag har ju faktiskt semester.

Jag är så himla fit

Det fanns en tid när jag kunde gå längre sträckor, när jag sprang ibland, när jag tränade, när jag var freaking hardcore på combat. Nu är jag hundra år och orkar ingenting. Igår stod jag på tå när jag kramade sonen, en lång, lång stund. Idag har jag träningsvärk i vaderna.

jag i full action

måndag, juli 28, 2014

Han kom hem en sväng

Jag hittade numret till den här morbrodern (i min mobil, hej alzheimers) och ringde honom och fick numret till mamman och ringde henne (hej Sherlock Holmes). Hon sa att min son sov där ibland och att hon skulle säga åt honom att gå hem. En stund senare kom sonen hem. Han kom in genom dörren, bara så där. Han var lugn och inte påverkad av något och såg lite trött och ledsen ut. Jag tittade på honom och tittade på honom och tittade på honom och sen kramade jag honom länge samtidigt som jag grät hejdlöst (hej mammareaktion).

Han vill fortfarande inte åka med oss upp nu, utan sen, om några veckor. Han vill ha sommarlov och han väntar på pengar från folk som är skyldig honom. Han vill inte säga var han har varit eller var hans kläder är eller vilket mobilnummer han har. Han har inte prövat nya droger, utan 'bara' rökt cannabis, han äter och sover okej, han får pengar genom att sälja det han alltid säljer. Hans finger är helt snett, han kan inte räta ut det, men såret ser läkt och fint ut.

Vi förklarade att det inte funkar så här, han kan inte skapa egna regler hela tiden. Han måste åka upp till Norrland och det bästa är om han åker upp med oss, att han får åka lugnt och stilla istället för med polis och få nya polisanmälningar. Att vi älskar honom och bara vill hans bästa, att vi har försökt prata med honom i över ett år, men att inget händer, han kan inte fortsätta så här. Att vi egentligen borde ringa polisen nu.

Vi ringde inte polisen. Jag klarar inte av det. Jag klarar inte av att ringa polisen och be dem hämta min son i mitt hem när jag tittar på (hej mes eller hej medberoende eller hej vad fan det nu är som styr detta). Jag kan ringa och säga att han är någon annanstans och när jag slipper se hämtningen, men jag klarar det inte här hemma.

Så till slut gick han. Jag bad honom höra av sig när han vill att vi kör upp honom, tills dess letar polisen efter honom. En helt absurd situation. Helt absurd.

Jag fick i alla fall krama honom och ligga en stund bredvid honom i hans säng. Men nu gråter jag igen. Jag älskar den där pojken så otroligt mycket.

Temperaturen är varm uti kroppen

Att dricka kaffe nu för tiden är värre än ett träningspass. Svetten bara flödar.

Det är så jobbigt just nu

Mitt hjärta blöder idag också, det är som att ha öppnat ett vattenfall. Jag har hållit det ifrån mig, jag har tänkt att det löser sig, det kommer att ordna sig i slutändan. Men tänk om det inte gör det? Tänk om sonen knarkar jättemycket? Tänk om det dröjer länge innan han kommer fram? Äldsta dottern sa att han såg sliten ut när hon såg honom från bussen. Äter han? Sover han? Vad gör han?

Jag skrev till min son att jag inte orkar mer, han måste komma hem nu. Han svarade kanske snart. 

En gul stol finner sin plats



Gult äro icke fult. Skön är den också.

söndag, juli 27, 2014

Bad idea

Gick på bio och såg 'Förr eller senare exploderar jag'. Det var en dålig idé, nu är jag ledsen och har ont i hjärtat. Jag vill träffa min son. Jag är orolig för honom, jag saknar honom, jag har skrivit till honom.

En söndag (man = jag)



Man sover monumentalt skitdåligt eftersom man först drömmer att sonen kommer hem och sätter sig upp med ett ryck, somnar om och en timme senare blir väckt av yngsta dottern som är jätteledsen. Man tröstar henne, hon åker iväg till sin kille och själv lägger man sig i sonens säng och begrundar livet och är glad att en vän är vaken så man har någon att chatta med. På morgonen får man i alla fall gott kaffe ur fin mugg och smörgås på fint fat.


Man åker till Ikea i Skärholmen eftersom stolen man vill ha inte finns på Ikea i Barkarby. När man kommer fram till Ikea visar sig stolen vara oskön och istället köper man en väldigt gul stol som är nedsatt med 70%. Den var skön. Man äter också köttbullar för en billig peng och förundras över hur stort och runt Ikea i Skärholmen är.


Man kommer hem precis innan det stora ovädret drar igång. Det blixtrar och dundrar så hjärtat hoppar upp i halsgropen. Det regnar in på balkongen genom fönsterspringorna och från ett träd blåser en stor gren ner på vägen. Man sitter och kurar och gör sen en kopp kaffe, målar naglarna svarta och bläddrar i Sofis mode. Ovädret drar förbi och man börjar svettas igen.

lördag, juli 26, 2014

Saker som händer

*en colaburk exploderar i kylen
*äldsta dottern ser sonen från en buss
*man letar bad nära Ikea i Skärholmen

Dagens tips (nästa år iaf)

Har hängt vid Oxnö idag, ett havsbad söder om stan. Det är ett fantastiskt ställe där man badar från klipporna. Mycket folk, men det märks inte, alla sprider ut sig på klipporna. Rätt långt att åka för oss, men vi brukar ta oss dit en gång om året i alla fall. Dagens mindre bra var att det var alger i vattnet, så vi badade inte jättemycket. Istället ägnade jag mig åt korsord, ett sommarprat, fika och framför allt åt att fota min gula mugg.

Den gula muggen och beduinen
Den gula muggen och bullen
Den gula muggen och havet

Jag idag



Shorts. Har lite svårt för shorts, men övar lite idag.